Mobiltelefonens fysiska utveckling kan tydligt spåras genom att se på filmer från 1980-talet och framåt; från de klumpiga tegelstenarna som vi knappast skulle kalla ”mobila” idag, till 00-talets viktelefoner och 2010-talets smartphones. Men hur började egentligen mobiltelefonens historia? Hur nådde vi fram till den tekniska utveckling vi har upplevt idag?
Sverige kan ta åt sig äran för många viktiga uppfinningar genom historien, och mobiltelefonin kan faktiskt sägas vara en av dem. Det första mobiltelefonisystemet utvecklades nämligen i Sverige år 1950, och kallades helt enkelt för Mobiltelefonisystem A, eller MTA. Senare versioner av systemet kallades följaktligen för MTB och MTC. Det allra första mobiltelefonsamtalet genomfördes således i Sverige år 1950, av ingenjören Sture Lauhrén till fröken Ur. Det skulle dock som bekant dröja ända fram till 1980-talet innan den teknik fanns som var nödvändig för att kunna implementera systemet i någon större skala.
En viktig utveckling för mobiltelefonin var indelningen av geografiska områden i så kallade celler. Denna utveckling kom från USA, och det är bakgrunden till att mobiltelefoner på amerikansk engelska kallas just ”cell phones”. Celltekniken uppfanns egentligen redan år 1947, men kunde inte användas i större utsträckning förrän under sent 60-tal. Tekniken gick ut på att mobilsändare placerades ut i ett nät över landet, där varje sändare täckte ett visst område, en så kallad cell, och försåg mobilerna i detta område med signaler. När en mobilanvändare rörde sig från en cell till en annan tog sändaren för den nya cellen vid. Detta gjorde att belastningen på varje enskild sändare minskades, vilket medförde möjligheten att hantera ett mycket stort antal signaler samtidigt. Att röra sig mellan celler på det sättet kallades till en början för roaming, men roaming har idag skiftat betydelse, och avser snarare att användare av olika mobilsystem (till exempel från olika länder) kan använda ett visst lands mobilsystem när de befinner sig där.
Idag är mobiltelefonen mångas viktigaste ägodel, eftersom man där samlar stora delar av sitt liv: sin mejl, sina telefonkontakter, sin kalender, sina bilder och sin musik, för att bara nämna några saker. Hur mycket man än tycker om sin mobil bör man dock inte ta med sig den när man ska bada badkar, för mobiltekniken har fortfarande inte utvecklats så långt att man har lyckats skapa en helt vattentät mobiltelefon, som också kan göra allt som en smartphone kan. Kanske är det den framtida utvecklingen för mobiltelefonen.
Reply